Ja, ni kära vänner.

Jag måste erkänna. Jag har totalkrashat just nu. Det går inte alls framåt med GI så som jag önskar och det är bara och endast min egen lathets fel. Det är en sån period nu. Men det är bara att göra om och göra rätt, från och med måndag kör vi.

Jag har och har alltid haft höga krav på mig själv och blir ytterst besviken när jag "misslyckas" men jag har blivit mycket bättre på att hantera det med åren. Och vet ni (?) Det är okej att trilla dit. Jag tycker verkligen det.

Jag vill inte leva mitt liv efter totala regler som inte går att bryta, vill jag äta en glass, då äter jag en glass. Punkt! Såklart inte varje gång jag är sugen men jag resonerar som så, hellre att jag får äta en glass i veckan och viktnedgången får gå långsamt än att jag inte äter någon glass alls och sitter och tycker synd om mig själv och mår dåligt.

Nej, mat ska vara roligt och lustfyllt (visserligen är det lite den kakan som satt mig i den här smeten) men missförstå mig rätt. Det ska inte vara ett tvång, det ska vara roligt med GI och efter den principen lever jag.

I helgen var vi hemma hos mamma och pappa som inte äter GI och så var vi på konfirmation med tillhörande fika. Så ja, det gick som det gick och gott var det.

Imorgon ska jag försöka få upp recept på chokladpannacotta med vispgrädde och bär, en ganska GI-vänlig desert som är himmelskt god om man vill unna sig något gott utan att ha dåligt samvete.